FRIDA ~

Den här veckan har varit så jävla jobbig. Det har varit stressigt och bara riktigt riktigt jobbigt. Saknar en person jätte mycket men jag måste försöka tänka positivt! Har tränar ganska mycket också, rensat lite tankar.. Åker till landet imorron, då blir det hundvakt:) men jag ska även träna!:)

Ett år sedan jag blev inlagd, inlagd på mandometer kliniken i huddinge sjukhus. På ett år har det hänt så sinnesjukt mycket. Jag har träffat så sjukt många nya människor, bra männsikor som har fått mig att må bra, människor som har fått mig att bli glad! Jag är inte samma person som för ett år sen.

Jag har aldrig någonsin mått bättre i hela mitt liv än vad jag gör just nu. jag har hittat något jag älskar och vill fortsätta med tills jag slutar andas.

För ett år sedan blev jag inlagd på mandometer kliniken i huddinge sjukhus. Det är en klinik för människor med anorexi och bulimi. Jag fick ätstörningar för ca 2, nästan 2,5 år sen. Det blev värrre och jag blev tvungen att bli inlagd pga att jag var så dålig.

Jag kommer ihåg hur rädd jag var för att bli inlagd där, jag ville verkligen inte. Men när jag kom dit så var det mest tjejer där, jag var den yngsta. Jag var 15 och resten var ca 17 år och uppåt. När man kom in där så fanns det ett stort allrum där alla patienter behövde vara, man var tvungen att vara under uppsyn. Det fanns bara 14 platser och ca 8 rum. Jag behövde dela med en annan tjej. Det fanns en stor matsal med ca 15 platser och så fanns det små matlabb som man fick sitta i ifall man inte klarade av att sitta i den stora matsalen. Det fanns även små bärmerum som man var tvungen att ligga i efter man hade ätit. Det skulle tydligen dämpa ångesten.. Det fanns även ett stort värmerum som flera st patienter var tvungna att vara i eftersom alla inte kunde vara själva i ett rum. Jag hatade värmerumen, jag hatade det av hela mitt hjärta.

Det fanns även ett personalrum där all personal satt och där alla sjuksköterskor satt. Det fanns ett våg rum också, där var man tvungen att väga sig 1-2 gånger i veckan.. i bara underkläder. Toaletter och duschrum.. jo det fanns också, 2 styckna toaletter med dusch och 4 toaletter. Men man fick absolut inte gå på toaletten elr duscha själv. en personal vara tvungen att kolla elr så utanför med dörren öppen så att man inte smygtränade, spydde eller skar sig. Personalen kollade även igenom väskor och kläder så man inte hade smugglat med sig mat, tabletter, laxeringsmedel eller något vasst föremål. Man fick inte heller ha tuggummin! Dom tog allt sånt jag hade med mig.. jag blev rasande, haha. Det fanns även ett stort kök där dom lagade all mat.

I mitt rum fanns det två sängar, sjukhussängar.. 2 garderober, 2 stolar och 2 byråer. i dom två första veckorna så kom en personal och tog blodtryck och kollade min puls klockan 6.00 på morronen... i 2 hela veckor.

Vi åt 6 gånger om dan.
Frukost 08.00
Mellanmål 10.00
lunch 12.00
mellanmål 15.00
middag 18.00
mellanmål 20.00 ....

Första morronen så skulle jag vägas jag fick inte se vikten. Men ibland fuskade jag och såg den iallafall. Jag fick stå på den där kalla vågen, bara i trosor. Jag var iskall och min kropp var helt blå. Jag hatade det där jävla vägar rummet.
När man kom ut i allrumet så skulle man göra sin frukost.. alla hade sitt egna matschema som man hade fått av sin läkare. Så fort jag såg maten så grät jag, tårarna bara rann och rann. precis som alla nadra tjejer, jag grät och grät och grät. Men jag var tvungen att äta. Det var bara tomma blickar.. tomma blickar i varje patiens ögon.

Ibland fick vi gå ut, men bara ibland. Man fick sitta ner på bänkarna utanför sjukhuset då.. vissa fick inte ens gå, dom behövde åka rullstoll.

Så fort alla fick gå ut så sprang jag, personalen blev arg men det strunatde jag i. Jag ville förbränna. Det var många gånger jag fuskade, gömde mat i mina stora kläder. Hoppade och tränade på mitt rum på natten. Lurade till mig laxeringsmedel av läkaren, sket i att ta sömntabletterna och jag ljög för personalen och sa att jag kunde gå på toaletten själv.. jag skulle aboslut inte göra något dumt.. Klart jag ljög och spydde. Jag visste inte attt mitt hjärta var så d¨ligt.. fick höra att det kunde ha stannat egentligen när som helst.

Ca två veckor innan jag blev inlagd så vägde jag 39kg blankt. Jag hade smygvägt mig hemma.. mamma trodee att hon hade gömt vågen bra.. haha.

Men jag visste att jag hade gått upp på kliniken. Jag såg ju det själv. Fast det fanna inga speglar där, inte en ända!

Mina föräldrar och syskon kom och hälsade på mig minst 2 g i veckan. Man fick egentligen inte ha så mycket besök.
Jag var inlagd där i 6 veckor. Peter kom sen och hälsade på mig.. vi pratade om thaiboxning. peter hade hjälpt mig en del innan jag blev inlagd.. jag bodde hos honom ett litet tag! Vi pratade om thaiboxning opch det fick mig att tänka efter. jag vill eju hålla på med det.. jag vill einte vara en ätstörd flicka.

 Sen började jag på dagvården, där jag jag bara på dagarna från 08.00 till 16.00. Jag åt middag och kvälls mellanmål hemma. Jag gick på dagvården i nästan 9 månader. Det blev bättre och bättre. Jag kämpade på, men det är klart att jag fick bakslag men jag reste mig upp igen. Tillsut fick jag äntligen börja träna lite smått! THAAAAAIBOXNING!!!!!!!! :))))))

Jag blev friskskriven i december. Jag är fortfarande inte helt helt frisk än. Jag har fortfarande lite tankar kvar men det blir bättre och bättre. Men en dag kommer jag att vara helt frisk. Jag lovar. Nu tränar jag thaiboxning i den avancerade gruppen, jag tränar 3 gånger i veckan och mår hur bra som helst. Jag har fått massor av fina vänner och jag har även ett nytt hem... SLAGSKEPPET ♥. Där kan jag gå när jag mår dåligt.. bara träna träna och träna.. rensa tankarna! Har även fått så sjukt mycket hjälp av Peter, Sofia, Filiiz och Molle.  Tack♥

Snart ska jag gå min första thaiboxnings match. Thaiboxningen får mig att se framåt, se positivt, jag vill hålla på med det som får mig att må bra. Dessutom drar jag till thailand på lördaaaaaaaag! :)

Och.. jag komemr inte ändra mig för någon.. då är jag ju inte samma Frida längre. Jag ska inte ta nå mer skit. Fan heller!

Hur galet det här en låter så ångrar jag inte ett smack. Allt har gett mig så mycket ändå.. Om jag inte hade blivit sjuk i ätsörningar så hade jag aldrig kommit så här långt! Jag har ju även träffat så måååånag nya fina glada människor!

VILJAN ATT VINNA MÅSTE VARA STÖRRE ÄN RÄDSLAN ATT FÖRLORA ♥





ÄR JAG STARK IDAG ÄR JAG STARKARE IMORRON..



THAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAIBOXNING

Sjukt värd vintage butik med sjukt trevliga killar. Riktigt fina kläder och accessoarer!

Det har varit lite upp och ner det senaste veckorna. Det har hänt så otroligt mycket på bara några veckor och vissa saker har varit sjukt jobbiga. Jag har varit på uppföljning på mandometer kliniken och det gick väl sådär.. men det blir bättre. Åker snart till thailand! 2 veckor kvar! Imorron ska jag träna thaiboxning, läääänge. Måste tänka på annat! Rensa tankar ♥